Ett öppet brev till min far.

Jag vet inte om eller när du läser detta sms. Kanske det är ett sånt sms som måste skrivas men inte nödvändigtvis läsas. Du är sjuk, du är beroende och jag står här utanför- tittar på och rycker till av oro. Det måste få ett avslut, vi måste få ett avslut. Att en dotter måste, din dotter, måste ta detta beslut är beklagligt och rätt illa men Du är inte redo eller mogen för det. Tills du lever nyktert vill jag inte att vi har någon kontakt, du får inte ringa mig eller barnen men jag hoppas verkligen att du väljer ett nyktert liv, för det går! Och du kan, jag tror på dig, du behöver nog bara en liten knuff men inte från mig. Jag kan inte ta ansvar för någon av mina föräldrar och idag gjorde jag nog det värsta jag kunnat tänka mig, att behöva ringa runt till olika Sjukhus och fråga efter dig....Så jävla ont det gör, helt fruktansvärt.. Rädslan för att du ska ligga död eller skadad någon stans... Nä fy fan. Fick sedan leta reda på människor via Facebook men ingen där har svarat på om du lever, och kanske du inte längre gör det, vad vet jag? Men pappa om du lever, snälla Byt riktning på ditt liv, ta dig i kragen och gör det där som krävs och behövs. Tills dess lever vi på här, för tiden står inte still bara för att du gör det. Lycka till nu. /Din dotter Sara
FAMILJ | | Kommentera |

Med 5,3 km till havet

Har vi det himla bra här i Umeå. Och till sjön har vi endast 900 meter, så himla fint alltså! Drömläge 
| | Kommentera |

En Gyllenkroks Astrakan, en Sariola och en Säfstaholm

Så får det bli, eller?!
| | Kommentera |
Upp